Anekdoter

Jag vill umgås me Moa, men hon vill bara umgås med Fredrik. För typt vå veckor sen snackade vi om att imorgon åka på en utlandsresa, men vi var tvugna att at så mycket ledigt, så vi sa att plan b var att åka på kryssning. Jag pratade med Moa idag, men hon ville tien åka på kryssning, hon tyckte väl att det var lite tajt att åka imorgon.... Men liksom, jag saknar Moa, jag ahde velat umgås med henne, men, suck. Jag bara känner mig övergiven helt enkelt och sitter hr och skriver och ber om kärlek. För sen kommer hon åka med sina andra kompisar till berlin, och då kommer hon inte vilja åka då heller, jag hade verligen velat passa på nu när vi båda kunde,för såna tillfällen är ändå itne så vanliga. Jag borde skaffa mig en pojkvän och hämnas, men jag skulle aldrig göra det. Jag stälelr upp för Moa mycket, antagligen för mycket. Hon är jsut nu skyldig mig 200 kronor, jag hoppas jag får tillbaka dom. Men, jag känner, att snart orkar jag inte mer. Jag vill inte vra bortglömd längre...

Hade uppkörning idag. Det gick jättebra, fram tills vi kom in i verkligen mitt i centrum i Norrtälje, för jag råkade missa en gårdsgata skylt, som innebär att man ska köra i gåhastighet, men jag hölls amma tempo som alla andra, så det var ju lite för snabbt. Sen, såklart, så kom det en bil körandes från höger på en liten irriterande väg so itne alls syntes, och hon såg bilen innan mig, och bromsade... så då var det ju rätt kört. Sen fick jag iochförsig en massa beröm för allt annat jag gjorde, så egentligen tappade jag körkortet på att jag inte såg den där skylten....
Och inte nog med det, efter att ha gråtit lite och faktiskt smält det, så komemr jag hem och ska boka en ny tid, och nästa tillgängliga tid i stockholm är i december.....helt plötsligt känns det helt jävla värdelöst.... alltihop....
Min blogg har blivit lite melankolisk på senaste tiden, så egentligen kanske jag itne mår så bra
elerl så är det helt enkelt roligare att skriva om när livet suger
puss

Jag har snackat med den här tjejen, Maja förut, och hört att tränaren i Vallentuna kontaktat henne förut och försökt värva henne. Nu har han tydligen lyckats, och här är resultatet efter några veckors (om ens det) spel med laget i fråga:

MajaHenric säger (18:02):

jag har spelat med vallentuna, kom dit och se så får du se att nivån är högre än töjnan

Therese säger (18:02):

då skulle de itne spela i divition 4

Therese säger (18:02):

det är matchespelet som räknas mest av allt

Therese säger (18:02):

och motståndet

MajaHenric säger (18:03):

de är ett lag som slåss om att gå upp i trean nu

MajaHenric säger (18:03):

och med det laget töjnan har nu så kommer ju ni gå ner i fyran

MajaHenric säger (18:03):

och vad händer då?

Therese säger (18:03):

då tar man det nästa säsong

Therese säger (18:04):

jag tror inte vi ramlar ur

MajaHenric säger (18:04):

mötte de varann lovar jag att valllentuna vinner

Sen loggade hon ut :P Jag evt itne varför hon sa hej på msn överhuvudtaget, men jag hade en kul konversation. För det är lite skit samma om töjnan åker ur, då byter man nästa säsong, den här säsongen komemr liksom vara bortkastad nu för henne. Men hon sa ju att hon inte kan utvecklas med en massa 91-94 or på samma träningar, men det släppte hon ganska snabbt när jag påminde henne om hennes egen ålder när hon började spela i damlaget, vilket 94orna inte ens har börjat göra än. Men, men, alltså, Maja förlåt, men jag tror itne du är någon större förlust för töjnan, byt om du vill, men snälla, håll itne på att snacka skit om oss, vi gör så gott vi kan själva, och om du synar din egen tränare i sömmarna kommer du nog se ett och annat. Jag kan bara hoppas att det är Valltuna som fortsätter med smutskastningen, för det ger ju alltid ett gott skratt på träningarna.

Iatället hittade jag den här artikeln på DN, så tydligen löper jag också risk för hjärtinfarkt när jag blir äldre. Woho.....
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=684230

Jag har vetat i iallafall mer än en månad nu att jag har nån sorts konstig sjukdom som förkortas PCO. Den upptäcktes genom att jag gick till ungdomsmottagningen för att jag inte får regelbunden mens. Jag fick en lapp med vad sjukdomen hette för att kunna kolla upp det själv, men jag ahr på inget sätt varit orolig och hade nyss tråkigt och råkade hitta lappen, vilket ledde till att jag googlade PCO. Resultatet avr inte direkt uppmuntrande. Tydilgen ligger det mer i sjukdomen än jag trodde, och jag vet inte, mendet känns inte bra. Jag löper högre risk för att få diabetes, och cancer. Och doktorn sa att jag kunde ha svårt för att få barn, men att detta idag löses med hormon ´behandlingar. Men hemsidan jag hittade och läste om sjukdomen på, var itne lika positiv. (http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=500) Jag vet inte vad det var i texten som gjorde det, men just nu sitter jag här och gråter och bara vill skriva av mig. Ni får stå ut helt enkelt, om det nu är nån som läser. Antagligen itne, som jag skrev redan i förra inlägget. Jag vill helt enkelt inte få cancer, och jag vill kunna få barn. Men nu har jag det här, plus att jag antagligen har fått arvsanlag från min mor som av andra orsaker hade svårt att få barn. Inte direkt lovande. Dessutom, så står det i artikeln att man kan ta ppiller för att fixa till det lite gran, men jag får inte ta det heller, eftersom en nära släkting har fått en blodpropp.  Helt enkelt känns alltihop helt jävla värdelöst just  nu.
Men nu ska jag gå till sängs, finns inget att sitta uppe och göra. ANtingen lugnar jag ner mig, eller så får jag gråta  mig till sömns. Skit samma vilket