Anekdoter

Ledsen att jag inte ar skrivit nåt, men jag har helt enkelt inte varit på humör. Jag har mer eller mindre varit deprimerad, och idag kom jag hem från träningen och grät, eller, tja, jag började ju gråta redan tidigare, innan jag ens gickf rån hallen faktiskt, men det var itnef örrän jag kom hem som nån märkte nåt. Hursomhelst kom jag i bilenhem fram till att jag antagligen inte borde spela mer innebandy, iallafall inte med töjnan, och det är ju försent att byta, så :P Mina föräldrar kom fram till ungefär samma sak när jag kom hem och storgråtandes försökte haspla ur mig allt som snurrar runt i mitt huvud, allt det där om att aldrig känna sig tillräcklig, idag var Alexandra där, då får hon ta platsen Therese hade förra träningen och så är hon center på matchen. Dessutom hände massa andra saker, och jag tröttnade, jag sa nåt fint till vår (nya tränare?), stackarn har ju ingen aning, men det var liksom precs där bägaren rann över. Resten av träningen kändes bara som ett bevis på allt jag redan kommit fram till, och ni kan gärna tycka att jag är hur löljlig som helst, men enda aneldningen till att jag tvekar om hur jag vill göra är att jag faktiskt vill träna, jag vill röra på mig. Mamma föreslog att jag går ner och tränar med ett annat lag, och det låter ju riktigt smart, förutom att man inte får spela matcher då, vilket ju faktiskt är vad man vill. Å andra sidan vill man inte komma hem och gråta efter träningar och matcher. Så det lutar väl mest åt några väl valda ord på vår hemsida. Ett annat problem är att jag vet att jag kommer att ångra mig, men efter att ha sagt nåt sånt skulle jag inte våga komma tillbaka. Jag gör inte det här för att bli martyr, jag gör det för att jag mår psykiskt dåligt av hur jag blir behandlad. Antagligen är det ingen som ens tänker på det, kanske är jag för mesig, hur som helst krävs en åtgärd, för idag på väg hem orkade jag inte ens tänka på att flytta hemifrån eller plugga eller nånting, från att innan träningen ha planerat mitt liv och drömt om allt jag ska göra. Efter tränigen tänkte jag på att ta livet av mig, det är alldels för stor skillnad. Gonatt