Nu glömde jag rubrik igen

Vi glömmer det där igår, jag behöver visserligen nån att prata med, men det här är inte rätt forum helt enkelt. Hade innebandyträning idag, och jag är så arg... Två av herrarna avr nere på tränigen, en back och en forward, och så ska vi dela upp oss och så ska de prata om hur vi ska göra som liksomm back eller forward. Och jag trodde ju jag skulle vara forward, liksom, jag är center. Men, nej, jag fick vara back, och liksom, vafan var dom där för? För att de skulle få lika många damer att snacka med, eller för att lära dom som är forwards och dom som är backar vad dom ska göra? Liksom, jag har varit back en gång på hela säsongen, och det var inte som om de andra centrarna var på backsidan. Sen säger Gus att jag ska vara back på träningen, med petra som inte ska vara med på matchen på lördag, så alltså spelade jag knappast ihop mgi med nån inför lödag. Och jag vara back i typ tre, fyra minuter, sne fick jag hoppa upp som forward sista kvarten. Alltså, jag tyckte visserligen att jag lärde mig mycket, men vad fan ska jag träna som back för och spela som nåt annat på matcherna? Efter andra pausen vi haft och jag fick forsätta vara forward blev jag riktigt sur och halvskrek på mina tränare och undrade varför jag ska träna som backahela träningen och sen få spela forward. Seriöst är jag upprörd, för jag kommer på varje träning, men sen på matcherna gills det ändå inte, utan är Karro där har hon sin kedja och jag seplar med dom som blir över, och är dessutom Alex där så blir ja tydligen petad helt och hållet från centern. Känns bra att veta att dom är bättre än mig även om de inte ahr tränat eller visat sig på en månad... Jag skulle ha velat snacka med typ Gus om det här innan matchen, men jag gilalr itne telefonsamtal, särskilt itne om sånt här allvarligt, så ahde planerat att haffa honom i hallen imorrn, men tydligen skulle han inte på herrarnas träning då, så det sket sig. Men jag skulle verkligen vilja snacka av mig innan matchen, men men. PÅ vägen hem från träningen började jag halft om halft gråta när jag insåg allt det här, liksom, tack så mycket, verkligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0