Anekdoter

Jag har inte skrivit i bloggen på år. Det är ganska dåligt, men jag skaffade mig ändå bloggen för de gånger jag behöver skriva av mig. Idag är en sådan dag. Jag har svävat på små rosa moln i två månader, under vilka jag hade en pojkvän. Jag har pratat med alla om honom, varit så glad och nöjd och stolt. Sen valde han att göra slut med mig för snart en vecka sen. För snart en vecka sen började jag må dåligt. Det är väl inte hela världen, och halva Therese inser det. Halva Therese tog det jättebra, hon började inte ens gråta inför honom. Hon sa till honom att det är synd att han inte vill ha henne längre, men att det är hans beslut. Halva Therese fungerar bra om dagarna, gör det som förväntas av henne och skämtar om hela situationen. Men på kvällarna, när de ensamma nätterna närmar sig tar den andra halvan av mig över. Den här Therese är inte alls lika rationell. Hon är mer självdestruktiv. Hon börjar chatta med Per såfort hon ser att han loggar in, mest för att plåga sig själv, tror jag. Hon sitter och klagar till alla sina vänner, för ibland blir det för svårt att hantera. Då vill hon ta upp telefonen och ringa honom och gråta. Hon vill säga att vi kan lösa det, hon vill sätta sig på tåget till Göteborg, åka dit och kyssa honom. Hon vill ligga nära och bara känna hans kropp mot sin. Hon vill ha tillbaka allt. Ingen del av mig förstår om det är kört eller inte. Hela jag vill ha tillbaka honom. Det är bara den ena halvan som mer och mer börjar inse att det inte kommer hända. Den andra halvan bli värre ju mer den första inser det. Den andra halvan är livrädd för att fortsätta ensam. Hon kontrollerar alla tillgängliga chatter ett par gånger i minuten för att se om han är inloggad. Hon kontrollerar mobilen för att se om han ringt. Det har han aldrig. Hon vill ringa, men det gör hon aldrig. Istället försöker hon hitta på något smart sätt att få honom tillbaka, ett bra sätt att prata med honom efter jul. Men tiden går för långsamt, jag är för otålig. Attans... Jag gillar honom, jag är kär i honom, kansk eälskar jag honom också. Typiskt