Det var ju alltid något
Familjen och Moa sitter hemma hos mig och tittar på Så ska det låta med Andreas Lundstedt. Pappa nämner att Andreas är HIV-positiv och Sandra hänger inte riktigt med och undrar vad det betyder. Pappa försöker något stapplande förklara att om man har HIV kan man utveckla AIDS, men blir snart osäker och frågar sig själv högt om det verkligen var så. Samtidigt som jag tänker svara på det säger Sandra högt: Det spelar ingen roll, jag vet ändå inte, det enda jag kan nåt om är hepatit. Själv undrar jag varför hon inte har koll på de vanliga sjukdomarna som förkylning och kanske vattkoppor eller så. Men det förtäljer inte den här historien.
De är iallafall miljövänliga
Jag älskar folk som vill ha något att säga men som kanske inte har riktigt rätt kunskaper för att kunna lägga sig i debatten. Men å andra sidan vore livet mycket tråkigare utan dom. jag har precis betalat på ICA och står och samlar ihop mina varor när förljande samtal utspelar sig mellan kassören och kunden efter mig:
Kunden: Jaså, du står upp och jobbar nu igen?
Kassören: Ja, man får så ont av att sitta i de här stolarna hela dagarna.
Kunden: Ja, det blir ju så. Och de som ändå är ekologiska.
Både jag och kassören har svårt att hålla oss för skratt, men det var iallafall lättare för mig som skulle gå iväg precis.
Funderingar i tunnelbanan
Jag bor i Akalla, det är ändstationen, och det är viktigt för den här historien. Tunnelbanan är antagligen en av de bästa platser där man kan observera människors beteende, och i vissa fall även skratta åt det. Dock skrattar man inte så gott när personen brevid har ett spädbarn i knät som skriker för full hals. Det roligaste var när hon hela tiden flyttade barnets huvud mot mig. Man undrar ju vad folk tänker med ibland. Samma sak med en grej jag tänkt på ganska länge nu. Om man kommer från gatan och går igenom spärrarna finns en skylt som visar hur lång tid det är tills tåget ska gå. Är det bara en minut får man springa ner för rulltrapporna. Dock så finns det två plattformar, och det är alltid lika kul när folk springer till fel perrong. Som idag, kvinnan springer ner för rulltrapporna, och vi som är lite längre ner hör tåget på andra perrongen åka (jag kom med det nya tåget). Kvinnan fortsätter dock springa, och springer så att säga motströms, mot alla framvällande resenärer som satt på samma tåg som jag. Och nu till frågan, varför? Inser man inte att om folk precis har klivit av tåget så dröjer det minst två minuter innan chauffören gått till andra änden och startat tåget och kört iväg. Den här gången skulle ju kvinnan kunna vara förlåten (eftersom hon iallafall sprang mot Nästa tåg-skylten). Det är annars mycket roligare när folk springer för fullt till fel perrong och sedan går utmed tåget och inser vid hålet i väggen att det är tåget på andra sidan de ska med, det som precis åker iväg. Folk borde tänka efter innan de agerar, för tåget kan inte på något asätt gå så snart att de måste springa. Men för all del, fortsätt. Antagligen är jag bara skadeglad, men vad ska man annars roa sig med när mp3:ns batteri har dött. Det förstås, man kan ju alltid kolla på alla festliga saker som sl informerar om. Tillexempel var det igår inga avvikelser i trafiken på blå linjen stod det, samtidigt som högtalarrösten sa att det var två inställda tåg. Och idag var det en kvart försening på gröna på grund av "en påkörd viadukt". Hur lyckas man med det??
Ja, jag är en naturnörd
Ja, vad ska man säga, det går inte att förneka det längre, men säg det inte till Martin om ni träffat honom. Men jag är nog en naturnörd iallafall, åtminstonde om man går på mitt beteende den senaste veckan. "Skämtet" nedan skrattar jag gott åt.
Vad får man om man parar 2 och 3?
Sex
Vad får man om man parar 2 och 3?
Sex
Jag är inte bitter
Karin gillar inte mig tror jag, fast jag vill ogärna stöta mig med folk (eftersom jag är konflikträdd) och när My inte håller med mig om att hon är elak mot mig försöker jag jobba bort det. Men när jag återigen nämnde min irritation föreslog Moa att jag fortfarande är bitter för att jag fick vg i franska i ettan. Men jag försökte dementera det med orden: Nej, jag är itne bitter, och om jag vore det så hade det ju varit för att hon aldrig lyssnar på mina förslag och för att hon skällde ut mig för att jag skulle på semester och inte kunde komma på två hela svensklektioner och skriva essä då. Jag fortsatte: dessutom, vem utav oss var det som lämnade in i tid, varför lackade hon på mig??
Så talar en människa som inte är bitter
Så talar en människa som inte är bitter
Moa, Moa...
Vi har mattelektion och Niels står framme vid tavlan och lär oss allt om talföljder. Han skriver upp talföljden 1, 4, 9, 16, 25... och frågar vad den allmänna formeln är. Moa säger att det är n*n. Niels berömmer henne och skriver upp en ny talföljd med orden: Den här är lite svårare. Moas svar (som även Niels hörde): Jaha, men då kommer det ju inte gå för mig.
Nu är det kört, världen går nog under snart
Den är kopierad från tjuvlyssnat.se, men den var helt enkelt för underbar för att inte lägga upp.
Pågatåget mellan Alvesta och Malmö
En man ~35 sitter med sin son ~6 i ett tvåsitssäte under en tågfärd och svarar på sonens frågor om allt mellan himmel och jord. Då sonen pratar ganska högt, sprider hans spontana observationer av vardagliga ting glädje åt hela vagnen som sitter och tjyvlyssnar. Fadern svarar pedagogiskt om än i lite mer dämpad ton på frågorna innan han i ett försök att blidka sin son räcker över en barnbok som sonen börjar bläddra i.
Sonen (efter ett tag): Pappa jag måste gå på toa.
Pappan: Ja, lägg boken i fickan där så hänger jag med dig.
Sonen (sitter kvar och tittar frågande på boken): Pappa, hur pausar man?
Det krävs 4 i IQ att öppna en dörr
Familjen minus den faderliga gestalten sitter i vardagsrummet. Mamma öppnar en tidning och visar en hemsk bild på den stackars människan som fick en tumör som vanställde hela hennes ansikte, och som kämpade för att få dödshjälp. Jag frågar om hon inte är död nu, och att hon tog livet av sig (inte tog av sig livet som jag först råkade skriva). Mamma sa dock att hon inte trodde hon tog sitt liv. Sandra har sin egna funderingar och undrar om hon fick dödshjälp (hon har uppenbarligen inte koll på vad saken handlar om) men detta dementerar jag direkt. Sandra utbrister då: Men om hon inte tog livet av sig heller, hur kan hon då vara död??
Jag är inte konflikträdd, jag vill bara inte att folk ska bli arga på mig
Vi sitter i kafeterian i skolan och kommer in på ämnet John, Moas "vän med förmåner". Dock har hon slutat gilla honom av olika anledningar som egentligen är värda ett eget inlägg. Moa upplyser oss om detta och My säger något om att han ändå var otrevligt, viket Moa genast instämmer i. My inser nu att Moa inte längre är känslig över ämnet och berättar nåt vi inte hört förut, att john stötte på en musikalare under deras gemensamma bildlektioner förra året. De börjar disskutera ifall han är snygg eller inte, och mitt inlägg i debatten blir: Jag tycker itne heller han är snygg, men jag vet att Moa har annan smak än mig, så jag har inte velat ta disskutionen tidigare.
Ja, Gotland ÄR en ö!!
Följande utspelade sig idag i uppehållsrummet: -Vi borde åka på klassresa. -Ja, vi kan cykla till Gotland, det har jag hört är kul. -Cykla till Gotland?? -Ja. -Men är inte det en ö?? Varpå tjejerna blir något osäkra men tillslut iallafall kommer fram till att Gotland är en ö men att det finns en fiffig uppfinnning som kallas färja. Själv sitter man med Moa brevid och försöker på samma gång kväva två impulser. Den första är att brista ut i ett hysteriskt skratt, den andra att skrika att det är klart som fan att Gotland är en ö. Men som i alla liknande situationer kan man inte göra någotdera, utan bara titta menande på Moa och hoppas att hon också har hört den underbara diskussionen. Som tur är hade hon gjort den och så fort vi avlägsnat oss från uppehållsrummet kunde vi brista ut i skratt tillsammans. Så något gott kom det iallafal ur det hela. Tack NV1A för att ni finns!
Stulet koncept
Jag tänkte göra ett stapplande försök på att göra en rolig blogg, så för att bryta isen snor jag idéer från tidningar och gör en plus och minuslista
- Livskunskapen. Värdelösa diskussioner om alkohol där det är Ragnes erfarenheter som gills. han som lärare borde inte bli arg när vi inte vill höra hur man inte blir bakis på bästa sätt, särskilt inte när det inbegriper att vakna kissnödig mitt i natten och sedan tvinga i sig mer vatten.
+ Utvärderingarna. Inte för att någon antagligen läser dem, men det känns skönt att få säga vad man tycker om våra bristfälliga lärare, och den dåliga undervisningen och livskunskapen
- Nukleon(er). Slavormir har noll koll som vanliget, men att nukelon står för atomkärna och nukleoner för kärnpartiklar är inte det stabilaste vi lärt oss. Förresten, har man fyra guldatomkärnor heter det alltså fyra nukleon.
+ Studentskivorna är igång. Inte för att jag ännu njuter av festande, men nu närmar sig studenten med stormsteg. Dessutom skadar det inte att jag fick öva upp raggartalangerna inför min egen skiva.
PS Jag måste ha raggat oerhört bra, för det lyckades DS
- Livskunskapen. Värdelösa diskussioner om alkohol där det är Ragnes erfarenheter som gills. han som lärare borde inte bli arg när vi inte vill höra hur man inte blir bakis på bästa sätt, särskilt inte när det inbegriper att vakna kissnödig mitt i natten och sedan tvinga i sig mer vatten.
+ Utvärderingarna. Inte för att någon antagligen läser dem, men det känns skönt att få säga vad man tycker om våra bristfälliga lärare, och den dåliga undervisningen och livskunskapen
- Nukleon(er). Slavormir har noll koll som vanliget, men att nukelon står för atomkärna och nukleoner för kärnpartiklar är inte det stabilaste vi lärt oss. Förresten, har man fyra guldatomkärnor heter det alltså fyra nukleon.
+ Studentskivorna är igång. Inte för att jag ännu njuter av festande, men nu närmar sig studenten med stormsteg. Dessutom skadar det inte att jag fick öva upp raggartalangerna inför min egen skiva.
PS Jag måste ha raggat oerhört bra, för det lyckades DS
Nya tider
Jag har fått synpunkter på att min blogg är för tråkig. det är ju inte bra. För idag när vi satt i skolan sa Moa och Roa att de tröttnat, och att jag borde fylla den med mer meningsfulla saker som skvaller eller saker som jag stör mig på. Problemet är att jag aldrig kommer ihåg allt det jag stör mig på och att skavllret går trögt just nu. Men man gör väl sitt bästa antar jag, så slipper jag dessutom skriva inlägg varje dag, det är det positivt för min del.
13 april
Söndag. Vi åker mestadels runt hela dagen och jag får visa prov på min svindlingssida. Vår laddnignskabel till datorn hade gått sönder, och den var ny, bara två veckor gammal, så vi tänkte gå tillbaka med den. Dock var vi nog lite skyldiga själva, för en grej hade gått av, det fanns två små piggar på den ena delen, och ena satt nu i fel ände av sladden. Men Therese den tekniska lilla flickan drar då ut den felaktiga sladden och säljer ut lögnen: den var trasig, just den som vi skulle ha. Attans! Men killen på PC-city svalde det och vi fick en ny sladd, precis enligt planerna. Samma sida av mig själv visade jag när vi fick studentmössorna. Anastasia lyckades redan första dagen ha sönder sitt champagneglas, vilket hon råkar berätta när jag är i närheten. jag säger då till henne att ringa ABC och säga att det var trasigt när hon fick det. För, tänkte jag, allt vara bara paketerat i en kartong som sedan lindats ihop med alla andra kartonger med plast. Och ABC vore således vanliga med att saker går sönder. dagen efter säger Anastasia till mig i skolan: De gick på det, jag får ett nytt glas! Se där, lögn varar längst, eller iallafall bäst.
12 april
Kryssning. Fredag: Tar en cider på Joe's Place innan båter går. Bokar middag på A la Carten och äter där en Indiska meny (eftersom det är tema Indien) Sen går vi och tar plats i Atlantis Palace och får där bord närmast scenen. jag dricker en Äppelvodka drink och en tequila sunrise under kvällen och senare en bacardi breezer ( som inte smakar alkohol alls) på rummet. Vid 11 är det dags för show i Atlantis och det är ett gäng dansrare från Bombay som gör nån Bollywood show som ska handla om nåt med en film. De dansade fint och hade härliga kläder, men man fattade inte alls handlingen, vilket inte hade gjort något alls om det inte vore för att de trodde att folk skulle fatta. ett plus var iallafall att killarna hade bar överkropp väldigt ofta.
Lördag: I Finland. Finns egentligen inte mycket att säga. Vi kör vår vanliga promenad runt i Helsingfors. Fruksot i saluhallen, sen till Stockmans och hälsa på karparna, som tyvärr var helt nya individer iår. de dör ganska ofta tycker jag, måste vara riktigt dåligt vatten (eller dålig matning). Sen lite strosande och hamnar på samma gamla vanliga Macdonalds där det blir en lätt lunch. sen tillbaka till båten där ingenting är öppet vid en första anblick, men tillslut hittar vi ett café där vi slår oss ner med en dricka var och spelar kort tills vi blir utkastade och flyttar oss till ett annat café. Dock orkar jag inte sitta där och spela kort då jag är hemskt tröt utan jag beger mig tillbaka till hytten och vaknar inte förrän det är dags att duscha inför middagen. Middagen blir smörgårsbord och som vanligt äter man alldels för mycket, iår var dock första gången jag fick vara med och dela på vinet. Sen kör vi samma gamla vanliga, till Atantis och invänta showen klockan 23. Denna gången var det del 1 (vi såg visst tvåan igår) och mycket lättare att hänga med i handlingen, som är värd att skrivas ner. Maya och Rahul blir kära, men Maya lämnar honom för Don nånting som är den stora stjärnan i Bollywood. Sen när Rahul också blir känd så kommer Maya tillbaka och Rahull har en liten dust med Don som han vinner. Golddigger. Don var förövrigt den sexigaste med oerhört snygga muskler och ett lagom kaxigt utseende.
Lördag: I Finland. Finns egentligen inte mycket att säga. Vi kör vår vanliga promenad runt i Helsingfors. Fruksot i saluhallen, sen till Stockmans och hälsa på karparna, som tyvärr var helt nya individer iår. de dör ganska ofta tycker jag, måste vara riktigt dåligt vatten (eller dålig matning). Sen lite strosande och hamnar på samma gamla vanliga Macdonalds där det blir en lätt lunch. sen tillbaka till båten där ingenting är öppet vid en första anblick, men tillslut hittar vi ett café där vi slår oss ner med en dricka var och spelar kort tills vi blir utkastade och flyttar oss till ett annat café. Dock orkar jag inte sitta där och spela kort då jag är hemskt tröt utan jag beger mig tillbaka till hytten och vaknar inte förrän det är dags att duscha inför middagen. Middagen blir smörgårsbord och som vanligt äter man alldels för mycket, iår var dock första gången jag fick vara med och dela på vinet. Sen kör vi samma gamla vanliga, till Atantis och invänta showen klockan 23. Denna gången var det del 1 (vi såg visst tvåan igår) och mycket lättare att hänga med i handlingen, som är värd att skrivas ner. Maya och Rahul blir kära, men Maya lämnar honom för Don nånting som är den stora stjärnan i Bollywood. Sen när Rahul också blir känd så kommer Maya tillbaka och Rahull har en liten dust med Don som han vinner. Golddigger. Don var förövrigt den sexigaste med oerhört snygga muskler och ett lagom kaxigt utseende.
11 april
Fredag. Vi får tillbaka fysikproven och jag får en applåd för att jag avr den enda som klarade jokern (förutom abbe visade det sig, men honom glömmer vi). Nu är det itne så attd etta är som frågan vem som hade sönder glödlampan och jag var den enda som visste, utan det var faktiskt ett fysiktal. Det Slavomir glömde var dock att han hade hjälpt mig lite med talet, men det skvallrar vi inte om. Dessutom var det så att My började fundera och fattade itne varför man räknade med en viss sak, en vinkel. Så hon frågade och förklarade vad hon menade varför hon inte trodde det var rätt vnkel, och ju mer hon förklarade desto mer insåg jag att hon hade rätt. För grejen var att en glödlampa med en viss styrka lyser upp som ett klot i rummet. Men den här glödlampa var lite speciell, så om man flyttar den en meterhögre upp så ger den ifrån sig ett starkare sken, och om man flyttar den längre ner lyser den svagare. Och det är ju knappast rätt. Så egentligen avr det duktiga jag gjorde som förtjänade en applåd att jag förstod hur Slavomir tänkte och gjorde så. Nu var det inte så att alla andra gjorde som My för att de insett att talet var fel, utan de tänkte som Slavomir fast fattade inte vilken radie som var vilken, bara så ni vet att alla andra inte gjorde rätt men fick fel. Sen gick dagen, vi hade biologi och fick lasagne till lunch. Sen matematik med Niels som har visat sig inte vara alls lika bra som Atilla, faktum är att han försökte motarbeta Atilla lite, eftersom han sa: Atilla sa att jag inte skulle gå igenom den här, men jag vill göra det iallafall. Vi lyckades dock få honom att inte göra det, eftersom Atilla ändå är vår ärare som gör proven. Efter matten hade vi Svenska, alla skulle redovisa sina essäer. Jag fick börja och sen fortsatte vi i maklig takt. När lektionstiden var slut hade vi dock tre personer kvar som Karin ville avverka, så hon undrade om vi kunde stanna ngra minuter så alla blev klara. Det sorgliga var att alla kunde stanna kvar i skolan en fredagseftermiddag, som dessutom drog ut på tiden då Philippes ämne var relativt konstigt, så vi fick sitta kvar i 40 minuter. Sen bar det av till kryssningen.
10 april
Idag hade vi TIMSS-prov. det är en stor undersökning bland minst 40 länder och testar mattekunskaper. Det skulle vara matte D, men det krävdes betydligt högre mattekunskaper än så för att kunna lösa alla uppgifter (vilket jag inte lyckades med). Sen hade vi litet möte om projektarbetesredovisningar, och jag och Moa fick eld i baken och satte oss och gjorde klart vår film. När vi blev klara och skulle bytya byggnad till vår ch hämta jackornai skåpet mäkte vi att klockan blivit lite väl mycket. Halv 7 närmare bestämt och vi hade "ej tillträde" till skolan längre. Så hemåt bar det av utan jackor, och vi kände oss jättekonstiga. Kanske tittade folk också skumt på oss, men det berodde nog minst lika mycket på att vi gick och skrattade hysteriskt åt oss själva.
Till Guse: Jag såg din kommentar den 8 april angående kontrakt, och jag är medveten om att det är det som är syftet med dem. Men trts allt bryr jag mig mest om mig själv, och vill jag byta lag vill jag ha den möjligheten, även om detta skulle råka ske samtidigt som 10 andra spelare. Inte vill jag tvingas vara kvar i klubben om jag av någon anledning bestämt mig för att sluta, dessutom tror jag knappast att det är ett bra sätt att bygga lag på, att tvinga spelare att spela tillsammans. Helt enkelt tror jag kontrakten skapar fler problem än de löser.
Till Guse: Jag såg din kommentar den 8 april angående kontrakt, och jag är medveten om att det är det som är syftet med dem. Men trts allt bryr jag mig mest om mig själv, och vill jag byta lag vill jag ha den möjligheten, även om detta skulle råka ske samtidigt som 10 andra spelare. Inte vill jag tvingas vara kvar i klubben om jag av någon anledning bestämt mig för att sluta, dessutom tror jag knappast att det är ett bra sätt att bygga lag på, att tvinga spelare att spela tillsammans. Helt enkelt tror jag kontrakten skapar fler problem än de löser.
9 april
Idag hade vi fysikprov. det gick väl som förväntat, blir nog VG. Annars har inte så mycket hänt, mer än att Philippe på matten insåg att vi räknade med en triangel som hade, hör och häpna, tre hörn!! det gjorde min dag. Made my day som de hade sagt i USA. Jag har verkligen inget kul att berätta... Får komma igen imorgon, ingen mening med att dra ut på det här, i värsta fall kan jag ju förlora hälften av mina läsare (dvs en). Så nu slutar jag.
8 april
Tisdag med allt vad det betyder. Fysik, kemi, biologi. Fysiken är lika intressant som vanligt, Savomir försöker lura i oss en formel som inte stämmer och My upptäcker detta och försöker förklara vad han gör för fel. Som vanligt fattar jag efter ungefär halva lektionen att hon har rätt och försöker förklara det för Slavomir på ett (ursäkta My) snällare, eller åtminstonde mindre aggresivt, sätt. Tillslut fortsatte vi med lektionen, men jag är inte säker på om han någonsin förstod vad han gjorde för fel.Talet löste vi iallafall aldrig. Men det är så det är. Biologin var som vanligt, med den skillnaden att man "saknar" Kawa nu när han är i Spanien. Han gör i vanliga fall det mesta för att dra ut på lektionerna, så idag blev vi klara en hel kvart för tidigt, och Sten tittade länge på klockan med förvånad min innan han sa till oss att börja läsa läxan lite grann. I kemin hade vi redovisning, jag pratade om kloning i vår genteknikgrupp. vi var alla oerhört seriösa, så det blev underbart. Men det är skönt med avslappnad stämmning, ingen får scenskräck direkt.
Sen hade vi innebandyträning. Jocke var bra, vi körde passningsövningar, man förstår att han vill känna av oss lite. Men han nämnde återigen kontraktet, och sa attvi itne alls sla vara oroliga. Då undrar man vad för underbart han har att säga, men det han har att berätta är att alla kommer få kontrakt, så ingen behöver vara orolig. Han fortsätter: det är bara för min skull, så jag har spelare. Men, alltså, han fr ursäkta, men det är ju just DET vi är rädda för. Att bli fast i klubben även om man vill byta. Jaja, det märker han väl, vet några stycken (inklusive mig själv) som funderar på att vägra att skriva på kontraktet. Vad ska han göra? Sparka oss. Bra sätt att vara säker på att ha ett lag.
Sen hade vi innebandyträning. Jocke var bra, vi körde passningsövningar, man förstår att han vill känna av oss lite. Men han nämnde återigen kontraktet, och sa attvi itne alls sla vara oroliga. Då undrar man vad för underbart han har att säga, men det han har att berätta är att alla kommer få kontrakt, så ingen behöver vara orolig. Han fortsätter: det är bara för min skull, så jag har spelare. Men, alltså, han fr ursäkta, men det är ju just DET vi är rädda för. Att bli fast i klubben även om man vill byta. Jaja, det märker han väl, vet några stycken (inklusive mig själv) som funderar på att vägra att skriva på kontraktet. Vad ska han göra? Sparka oss. Bra sätt att vara säker på att ha ett lag.
7 april
Idag pluggade vi fysik. Fysikpluggandet har inte blivit av tidigare på grund av högskoleprovet och projektarbetesdeadlinen (nej, det finns inget sådant ord på riktigt). Vi var fem som satt kvar i skolan efter att vi slutat, My, Martin,Moa, Roa och så jag. Roa och Moa flamsade dock mest, och efter att vi andra räknat helt fel på ett tal (eftersom vi glömde att ljus rör sig med ljusets hastighet) så sällade jag mig till flamseriet. Dock tog sig pluggandet igen efter en tid, och jag fortsatte leka duktig. Den här gången pluggade Moa och Roa också. Efter att Roa sagt att hon var sugen på pizza bestämdes att vi skulle köpa pizza och gå hem till My och äta den. Så jag kom hem vid halv 8 eller någonting liknande. Vid halv 11 tiden pratade jag med Martin på msn och vi bestämde oss för att räkna på det sista talet bland fysikövningsuppgifterna(jag är inge bra på ordkonstruktion idag helt enkelt). Det var emellertid (ooh, det var snyggt) ett väldigt lätt tal, så den sena timmen förstörde inte mitt pluggande. Dessutom har jag vid upprepade tillfällen kommit fram till att pluggande sker optimalt sent på kvällen, då det är mycket roligare.
6 april
Dagen efter högskoleprovet. Idag har jag inte ens satt på mig kläder utan jag ahr tillbringat dage i hemmet iklädd pyjamas. Trots detta har dagen faktiskt gnats åt måna nyttiga saker. Exempelvis har jag och Moa gjort klart och lämnat in vårat projektarbete och och så har jag gjort klart och lämnat in min essä. Projektarbetet är jag nöjd med till största delen, det enda jag vet med mig vi kansek borde jobbat merär strukturen på rapporten, jg känner på mig att vissa saker står flertalet gånger då vi jobbat med den under spridda tillfällen och aldrig innan vi börjat skriva läst igenom hela rapporten. Men vi lämnade iallafall in i tid för överbetyg (en hel halvtimma till godo, så äger lärarna att vi jämt är ute i sista sekunden) och hoppas på att få redovia, eftersom vårt arbete bygger delvis på filmen vi gjort. Det vore att döma vår undersökning på förhand om man inte nes ger oss chansen att visa vår film. Essän blev nog också ganska bra, jag hade kunnat jobba mer med den, men det var så tråkigt. Det var mycket roligare att hjälpa andra med deras essäer, tillexempel skrev jag om Martins slut lite grann, han anv'nde iallafall en av mina fina poetiska meningar i sin slutsats. erik hjälpte jag också lite, men han sa till lite sent, så där sa jag bara de mest akuta felen, och inget om att han i mitt tycke borde ha omstrukturerat hela texten. Det är ju inte ens säkert att det hade blivit bättre på mitt sätt, men det får vi ju aldrig veta nu heller.
5 april
Idag var det högskoleprovet. Sitta och skriva prov i fem timmar är helt klart en unik upplevelse, när man under de fem timmarna är så stressad hela tiden. När jag kom hem hade jag huvudvärk och somnade i soffan av ren utmattning, och känner mig ine så pigg nu heller. Jag har alla mina svar antecknade på ett papper, men jag vågar itne riktigt kolla hur det har gått. Tänk om det gått dåligt. Å andra sidan är det bättre att få veta resultatet nu än genom en artikel i tidningen. Jag vill ju ändå vara den som vet först vad jag fick, inte ska släkten läsa det i tidningen om en månad liksom... Men jag jobbar på det, vill göra det ensam, och just nu är jag inte ensam. Får avvakta.
4 april
Trots att My tror att det är 5:e april idag (hon sa det så det står på mina fysikanteckingar) så är det faktiskt den 4:e. Vilket vi borde vetat eftersom det är högskoleprovet imorgon. Jag har just nu ångest och vill inte alls göra det, verkligen hur nervös som helst. Jag och Moa försökte projektarbeta idag, men det blev itne så mycket gjort, så nu får vi fixa resten var och en på sitt håll,med undantag kanske för söndag kväll, då vi kan träffas. Allt har blivit så olägligt, högskoleprovet, projektarbete och svenskaessän samma helg... Jag håller på att kollapsa helt känns det som, är riktigt nere och vill inte, vill inte, vill inte göra högskoleprovet. Som mamma säger är det värsta som kan hända att jag itne hamnar i tidningen, men det känns som mer än så. För går det jättedåligt imorgon kan jag kanske inte längre räkna med att komma in på de utbildningar jag vill men inte har betyg nog för (då jag latat mig lite för mycket i skolan). Klart man kan göra om det, men får man 1,0 imorgon ska man nog itne räkna med att kunna skriva upp sig till 1,5 senare. Eller vad vet jag. Ska se på Så ska det låta nu, sen kolla om jag ska jobba projekt, essä eller öva lite på upplägget på högskoleprovet. Det märker jag väl snart ilket antar jag...
3 april
Torsdag och inte mycket händer. Jag och Moa jobbar projektarbete efter skolan och det går väl ganska bra. Ärligt talat skriver jag dagen efter, och kommer inte riktigt ihåg om nånting spännande hände. Jag minns att jag fick byta plats på matten för att jag var så störig, förstå gången för mig. Faktiskt tror jag att det kan vara första gången för någon förutom Moa som blivit flyttad två gånger. Fast hon var inte där idag. Det fina var att det itne alls hindrade mig att sitta ensam framför Henrik och Leo. Jag pratade med dem istället, fast de var lite tröga, så jag gick till My och Roa ibland för att disskutera talen. Just det, vi fick tillbaka våra kemiprov, och det gick över förväntan, jag fick 22/30, bara 3 poäng ifrån mvg, och jag som var orolig att jag inte skulle få vg.
2 april
Har inte gjort så mycket idag, sovmorgon, ungdomsmottagningen (där jag fick ny tid med läkare om två veckor), sen matte. Eller, först hade jag faktiskt svenska fast Karin kom aldrig så vi gick och åt, sen hittade hon oss i matsalen, så vi kom till lektionen och hade svenska i 20 minuter. Sen hade jag utvecklingssamtal, men hon bara undrade vad jag hade för kurser typ. Sen matte. Var som vanligt, Fanny var där, som också är som vanligt nu. Jag hängde med henne till H&M och bytte en tröja, sen åkte jag hem och satte mig framför datan. Och här sitter jag fortfarande.
1 april
Jag lyckas undvika att bli lurad på hela dagen! Jag och Moa jobbar projektarbete efter skolan och sen bär det av till träningen för att möta den nya tränaren. Innebandykunnande har han nog, men några konstiga idéer. Vi började tillexempel med att protestera mot att få böter av utvisningar. Det finns faktiskt matchvinnande utvisningar, eller utvisningar som inte är mitt fel (t.ex. upprepade förseelser). Men han gav i alla fall med sig på den punkten. Men sen säger han att vi alla ska skriva på kontrakt nästa år, så det inte blir så lätt för oss att byta lag. Men liksom, vad får vi för det då. Björn säger att man brukar skriva in nåt om typ, att om laget har över 80% i närvaro så bjuder klubben på en turnering eller så. Men vadå, ska jag ge bort min frihet och kanske få något tillbaka, om de andra sköter sig? Dessutom kanske hela laget blir sjuka, så skiter det sig så. Jag är inte övertygad om att det är en bra idé att ha kontrakt. Dessutom är det ännu inte säkert om vi ska ha ett b-lag, trots det ska han ta ut exakt 10 utespelare plus tre reserver till varje match. Och de tlät som om han skulle ha sitt favoritlag klart för sig, och alltså ta ut ungefär samma lag varje gång. Så när ska man få spela egentligen? Jag har verkligen ingen lust att skriva på ett kontrakt som handlar om att jag får träna med Töjnan. Jippi, Töjnan som är så bra, det måste ju vem som helst vilja göra... Nej, då får det vara. Men vi får väl se vad som står i det där kontraktet först. Men på det stora hela tror jag Jocke är för serös för vårt lag, vi var sju på träningen, det säger det mesta.
31 mars
Blogg.se bygger om, så jag skriver på Word (programmet själv valde den stora bokstaven) och kopierar in när det är igång igen. Hoppas den nya sidan inte blir så svår att förstå sig på, för jag är inte så teknisk. Bara det faktum att jag ännu inte kopplat in högtalarna rätt talar för sig självt.
Idag var det tillbaka till verkligheten. 8.15 infinner sig fyra tappra elever i NV3A för att ha livskunskap. Det skulle ha varit i halvklass, dvs. 15 elever. Några kommer sent så tillslut blir vi i alla fall sju som diskuterar vad mod innebär. Sen har vi religion som går ovanligt snabbt, trots att jag blir hungrigare och hungrigare. Sen händer det som blir dagens höjdpunkt. Martin frågar mig vid skåpen innan lunchen när studentmössorna blir klara egentligen, och jag säger nåt om att jag inte vet, jag är faktiskt inte med i elevkåren längre. Sen går Martin och Klara ut från skåphallen till vänster och går till matsalen. Själv svänger jag höger eftersom mina vänner är på toaletterna där. Och vad är det första jag ser? Studentmössorna!! Så nu har jag min fina vita mössa här, med fin brodyr. Hela dagen efter att de kom har skrattats fram, jag och Moa har inte ens tänkt på att vi slutar och lämnar en massa, utan det var ren eufori över studentmössorna. Lyckan håller förhoppningsvis i sig länge.
PS. Kolla in bilder från skolan på min bilddagbok, där även bilder på mössorna finns: http://thersee.bilddagboken.se/
30 mars
Jag kom på en sak till som är hos Moa. Allt mitt favoritsmink. Så det blir till att gå osminkad till skolan imorgon, något som jag inte gjort på väldigt länge. Det blir kanske lite läskigt. Idag var vi och köpte högtalare till min dator, men jag har inte riktigt lyckats koppla in dem ännu, jag kan ju göra det lätt i hörluruttaget, men jag vill hellre ha sladden på baksidan, så ska utforska lite hur det kan gå till. Hittills har det inte funkat i alla fall. Det bästa med att köpa högtalare var att min syster också köpte, så nu kan hon inte kräva den bärbara längre när hon ska lyssna på någon av sina ljudböcker eller läroböcker på skiva. Så nu är den bärbara inte hotad av henne längre. Jippi!
