Anekdoter

Fredag. Vi får tillbaka fysikproven och jag får en applåd för att jag avr den enda som klarade jokern (förutom abbe visade det sig, men honom glömmer vi). Nu är det itne så attd etta är som frågan vem som hade sönder glödlampan och jag var den enda som visste, utan det var faktiskt ett fysiktal. Det Slavomir glömde var dock att han hade hjälpt mig lite med talet, men det skvallrar vi inte om. Dessutom var det så att My började fundera och fattade itne varför man räknade med en viss sak, en vinkel. Så hon frågade och förklarade vad hon menade varför hon inte trodde det var rätt vnkel, och ju mer hon förklarade desto mer insåg jag att hon hade rätt. För grejen var att en glödlampa med en viss styrka lyser upp som ett klot i rummet. Men den här glödlampa var lite speciell, så om man flyttar den en meterhögre upp så ger den ifrån sig ett starkare sken, och om man flyttar den längre ner lyser den svagare. Och det är ju knappast rätt. Så egentligen avr det duktiga jag gjorde som förtjänade en applåd att jag förstod hur Slavomir tänkte och gjorde så. Nu var det inte så att alla andra gjorde som My för att de insett att talet var fel, utan de tänkte som Slavomir fast fattade inte vilken radie som var vilken, bara så ni vet att alla andra inte gjorde rätt men fick fel. Sen gick dagen, vi hade biologi och fick lasagne till lunch. Sen matematik med Niels som har visat sig inte vara alls lika bra som Atilla, faktum är att han försökte motarbeta Atilla lite, eftersom han sa: Atilla sa att jag inte skulle gå igenom den här, men jag vill göra det iallafall. Vi lyckades dock få honom att inte göra det, eftersom Atilla ändå är vår ärare som gör proven. Efter matten hade vi Svenska, alla skulle redovisa sina essäer. Jag fick börja och sen fortsatte vi i maklig takt. När lektionstiden var slut hade vi dock tre personer kvar som Karin ville avverka, så hon undrade om vi kunde stanna ngra minuter så alla blev klara. Det sorgliga var att alla kunde stanna kvar i skolan en fredagseftermiddag, som dessutom drog ut på tiden då Philippes ämne var relativt konstigt, så vi fick sitta kvar i 40 minuter. Sen bar det av till kryssningen.