28&29 mars
Igår var jag hos min vänninna hela dagen och jobbade med projektarbete, åt pizza och sen gick vi ut. Fast jag var lite mindre smart, för jag tänkte innan att jag får lämna saker jag hade med mig hos henne, och få dem i skolan på måndag. trots det tog jag med mig min bok, mina favoritjeans och det enda skärp jag har, min iPod, min deodorant och säkert en massa annat jag ännu inte tänkt på. Just det, mina glasögon också. Så jag får tillbaka allt det på måndag, vilket innebär att idag så ramlade mina jeans ner, jag fick använda mina gamla glasögon och på måndag får jag åka till skolan utan vare sig bok eller iPod. Intressant. Jag överlever nog. Resten av dagen har jag tagit det lugnt, tittat på pappa när han spelade veteraninnebandy och så. Varit trött iallafall.
27 mars
Idag fuskade jag lite med vakningen. Mamma ringer oss vid 10 varje morgon och tror att vi går upp, men jag flyger upp och svarar och sen går jag och lägger mig igen, ställer klockan på något mer humant, som 11. Sen försökte jag väcka min syster, men alltså, Mission Impossible IV skulle kunna handla enbart om att väcka henne, för det är helt omöjligt. Iallafall så blev det ingenting med att jobba med min vän idag, för hon ringde vid halv 2 eller nåt (ursäkta om det var helt fel tid) och sa att hon just vaknat, så vi kör på imorgon istället. Dum som jag är lovade jag att vara där 11 imorgon... Så då blir det inte tal om något fusksovande. Men jag klarar mig, man får offra sig för skolarbetet.
När jag fick veta att jag inte skulle till min kära väninna så hade jag avtalat att komma till min kusin istället och hjälpa honom med matte. Han hade ett jättekonstigt tal med en andragradsekvation, som visserligen inte är något problem för mig (som faktiskt kan räkna ut ekvationer av tredje graden *stolt*), men han hade inte lärt sig hur man gör sådant, så det var mysko. Jag övervägde att börja förklara hur man ska göra, men insåg att stackaren bara skulle bli förvirrad om jag skulle gjort det, för jag är ingen lärare. Skulle lyckas hålla mig till ämnet i två sekunder, sen skulle det komma nån intressant anekdot, som säkerligen vore rolig, men som skulle innebära att den stackars naturettan vore för alltid förlorad. Eller åtminstone tills hans lärare får fason på pq-formeln.
Hursomhelst så höll jag mig så han hoppade över talet och skulle ta upp det med läraren sen. När jag kom hem berättade jag för mina vänner på msn om hur snäll kusin jag är, och då föreslog en kille att jag borde börja ta betalt för det. Så här är jag, mattehoran! PS. Jag är inte billig.
26 mars
Idag fyllde min kusin år. Grattis så mycket!!! Jag var hos honom tidigt, egentligen skulle jag komma 7 tillsammans med resten av familjen, men vid 2-tiden ringde hans mamma och frågade om jag ville komma tidigare, för hon var ändå i krokarna och hämtade upp lite andra kusiner till mig. Trots att jag stod med kastrullen i handen och precis kokat pasta som jag hade planerat att steka tillsammans med lite korv tackade jag ja, för det var ju roligare att vara tillsammans med dem än ensam hemma. Så jag slängde i mig spaghetti med ketchup och klädde på mig i hyperfart. Väl hos kusinen hade jag såklart med min nya kamera, så jag lekte paparazzi och tog en massa underbara bilder på allt från vardagsrum till mjukisdjur och kusiner.
Innan jag åkte dit hann jag inte göra mycket av dagen, eftersom jag vaknade 12. Egentligen vaknade jag 10, för då ringde mamma (som vanligt, eftersom jag inte ska "ställa om dygnet"), men då körde jag bara upp min syster som skulle till läkaren och sen somnade jag om själv. Men vid 12 åt jag frukost och satte på datorn, och installerade bildprogrammet i datorn och la in bilder. Sen skaffade jag en ilddagbok (thersee.bilddagboken.se) och la in lite bilder. Men nu måste jag sova, för jag och min projektpartner ska jobba med rapporten imorgon, så jag borde nog vakna lite tidigare än 12 då.
25 mars
Jag börjar bli orolig för mig själv. Jag satt just och funderade över vad jag skulle skriva om dagen och skulle gå igenom den, och insåg att halva dagen var borta. Jag minns att jag satt i bilen med min mamma och åkte förbi Rissne och handlade på Willys, men jag kunde inte alls komma på vad jag gjorde innan dess. Varifrån kom jag egentligen med bilen? Jag hade precis bestämt mig för att fråga min syster när jag återvände till datorn (det här lilla scenariot utspelade sig på toaletten) när jag slappnade av och kom ihåg att jag har ont i smalbenen. Då ramlade poletten enr (som min mamma hade sagt) och jag insåg att jag hade jobbat idag. Länken däremellan kanske inte är uppenbar, men jag misstänker att jag har ont på grund av att jag jobbade, så hänger ni nog med. Jag jobbade hos pappa på konsum och plockade varor, sen tog jag bussen till Sundbyberg och mötte mamma för att handla en present till min kusin, därav bilåkandet via Rissne. Just nu sitter jag och tittar på SCrubs och snackar med lite folk på msn, precis som jag brukar göra på kvällarna. Jag borde lära mig att variera mig, förr eller senare lär jag ju tröttna på det här. Det är som med frukost, jag äter samma sak i kanske två månader, sen helt plötsligt tröttnar jag på det och äter ingen frukost en dag för at det inte finns något gott hemma. Jag känner på mig att en sån dag är på väg att komma, så jag kanske borde be mamma köpa hem fil. Å andra sidan, om den dagen inte kommer då jag plötsligt vill ha fil, så kommer filen itne ätas upp, för det är bara en sak som går att äta åt gången. Just nu är det limpa med ost, för två veckor sen var jag tvungen att ha gurka på också. Kanske är vi som mest petiga när vi är trött och itne orkar hålla igen och kompromissa. Hursomhelst ska jag ha en ostmacka, och därmed basta!
24 mars
När jag låg i sängen igår insåg jag att jag hade glömt att skriva i bloggen. igen Jag låg och funderade över vad jag skulle skriva, och som vanligt fick jag meningar i huvudet som är mer eller mindre lysande, också det som vanligt. hur som helst så låg jag där och tänkte att jag skulle skriva meningen: Jag har tappat stinget. Men när jag just skulle skriva den insåg jag att det antagligen inte är möjligt att tappa något som man aldrig haft. På mindre än två veckor har jag lyckats glömma att skriva om dagens bravader två gånger. Så jag tror inte att jag någonsin har haft stinget. Hur som helst var det en dag igår, även fast jag glömde att skriva om den. Fast jag gjorde inget intressant som jag kan komma ihåg... Jag skäms för att säga det men jag var tvungen att kolla vilken dag det är idag för att veta vad jag gjorde igår. Men nu minns jag. Jag gjorde verkligen ingenting. Jag höll mig faktiskt från msn nästan hela dagen, och vara bara vid datorn några timmar på kvällen/natten. Resten av dagen satt jag framför tvn och orkade inte ens klä på mig... Så intressant är jag, fast, det förstås, jag sov också. Drömde lite drömmar, om Harry Potter... Det var mysko, men tydligen är Voldemort inte död i mina drömmar, så Harry måste bekämpa honom med hjälp av sina vänner Hermione, Ron och Draco. Helt klart intressanta fantasier, kanske ska höra av mig till J.K. Rowling och höra om hon känner för att skriva om sista boken för att få plats med det här kapitlet. Hon lär ju itne klaga om hon tjänar mer pengar på det.
23 mars
Söndag, riktigt seg dag. Vaknade sent, 12 och la mig i badet. har inte lcykats göra nåt vettigt alls idag, sett på tv hela dagen. Betade visserligen av den växande högen med inspelade filmer från tv, men Hannibal var inte så bra. Sen har jag lyckats se tre fotbollsmatcher, spansk fotboll, så jag börjar bli ganska trött på sport. Men det var iallafall spännande matcher, två av dem åtminstonde. Jag läste igenom bruksanvisningen till min nya kamera cokså, så jag har lekt lite med panoramabilder och leendefunktione, som bygger på att kameran i ett visst läge ska känna igen leende ansikten när den bara står och är på. Jag satt i min säng (under en fotbollsmatch) och lekte med den funktionen när min far passerar mitt sovrum. Jag ropade på honom och visade den roliga funktionen och tog lite bilder på en leende mig. Sen vände jag på ameran och siktade på pappa som log. Men kameran fattade inte att han log. Den vägrade att ta bilder, det spelade ingen roll hur mycket han log eller vilken vinkel jag höll kameran i. Uppenbarligen ler han inte så fint. Detsamma gäller mamma också, vilken min syster upptäckte med förtjusning under middagen. En rolig nyhet i mitt liv är att vi har fått en ny tränare i innebandy. Vi fick läsa hans intresseanmälande mejl och det verkar bra. Men vi får träffa honom 1 april, så det blir mer om det då.
22 mars
Idag har jag köpt en digitalkamera:D:D:D Eller, jag köpte den rent tekniskt inte, för det gjorde pappa. Jag stod vid kassan och plockade precis fram min plånbok för att ta fram kortet när pappa sa, Jag betalar det här. Jag såg förvirrad ut och sa nånting om varför, och frågade sen vad min syster skulle tycka om det. Mamma sa att det var snällt att jag tänkte på henne, men att de redan pratat med henne och att hon inte ville ha en kamera, utan ska få något annat senare. Bra för mig iallafall:D. Det blev en röd kamera, Olympus mju heter den, verkar bra. Den har dock ett ganska fult fodral, ett brunt, pappa valde, för det fanns inte så många som passade. Men jag står ut, för kameran är fin. Den inhandlades på PC-city, för de hade lagerrensning och rea, 700 kronor enligt de själva. Men jag drog slutsatsen att de som jobbar på PC-vity inte är så matematiskt begåvade. Skylten stämde liksom itne riktigt. Den hade kostat 2290 kronor, och nu kostade den 1490 kronor. Det blir inte 700 kronor i differens. Men så var de lite sega i allmänhet. Tjejen som hjälpe mig att handla visste ingenting om kameror alls, jag hade lite frågor som hon inte kunde svara på, så hon tänkte att jag kunde få läsa om kameran på deras hemsida. Efter att ha letat igenom alla sidor med digitalkameroro utan att hitta kameran så insåg hon att man kunde välja märke för att få ett mer begränsat urval. Sen, men det var ju faktiskt itne hennes fel, så insåg vi att kameran inte fanns på hemsidan, så där stod jag med mina frågor. Då bad jag henne hämta en kartong för att det kanske stod nåt där, men hon kom tillbaka med en väldigt konstig kartong, den var väldigt likt en människa, som dock inte kunde svara på mina frågor. Men kartongen kunde iallafall lova att jag får lämna tillbaka den inom 30 dagar om jag itne var nöjd, så jag tog en kamera och sitter nu och väntar med spänning på att batteriet ska laddas. Sen ska jag tugga mig igenom bruksanvisningen, fast egentligen borde jag, som mamma tjatade om senast idag, läsa körkortsteori. Men det är ju mycket mer spännande att läsa om min nya kamera. Jaja, önska mig lycka till.
21 mars
Långfredag. Var det igår. Jag har efter bara fyra dagar med min nya blogg lyckats misslyckats med att skriva varje dag, och det beror inte på att jag inte hade tid. Men nu skriver ag idag som om det var igår, så låtsas vi att det stämmer. Jag är ledig från skolan och sover bort nästan hela dagen. Tolkar det som att jag fortfarande är sjuk, eftersom jag när jag skulle ta ut linserna för att jag höll på att somna fick en sprängande huvudvärk och somnade några minuter senare. Annars var fredagen en ganska händelselös dag, jag såg ltie på simning på tv och förundrades över att våra sportstjärnor nu börjar vara yngre än mig. När hände detta? Nu får man ju snart lägga på ett kol om man ska fånga en fotbollsspelare som framtida man, för nu kommer de i min ålder och slår igenom. Så det är väl dags att gå ut och jaga antar jag.
20 mars
För några dagar sen läste jag en insändare i Punkt SE, gratistidningen. En busschafför hade skrivit hur dåligt det var att SL inte längre ger alla anställda gratis busskort, för nu, menade han, blev det så att många tar blen till sitt jobb. Han tyckte uppenbarligen att det var jobbigt att sedan sitta på bussen och uppmuntra folk att åka kommunalt. Jag måste säga att jag itne alls förstår vad det är hans klagar över. Varför ska just busschaufförer av alla arbetsgrupper få gratis busskort? För att alla bankanställda får gratis pengar och alla postantällda får gratis frimärken? Det är inte alls så logiskt att busschauförrer ska få busskort gratis. Dessutom, vilket var det som först slog mig, undrar jag varför busschauförrer inte skulle klara av att köpa ett busskort själva. Det borde ju tillochmed de lyckas med. jag menar, själv är man student och får 1050 kronor i månaden, men ska man ha busskort så köper man det. Förhoppningsvis tjänar busschaufförer lite bättre än så. Så det är knappast så att de tvingas ta bil för att de inte får något busskort längre. Löneförmåner är förstås någonting alla gärna vill ha, men får man det inte så får man det inte. Och inlägget om att det är svårt attuppmuntra folk att åka kommunalt efter att själv ha tagit bilen är ju rent befängd. Ta bilen för att det är bekvämare och bidra till växthuseffekten du, men bara för att jag rånar banker kan jag väl avråda andra från det? >Nånstans inom mig hoppas jag att den här busschauffören inser att man åker kommunalt till jobbet för att spara på miljön, och att det faktiskt är värt pengarna att rädda världen för sina barn. Visst vore det trevligt att göra det gratis, men lite får man offra sig ibland.
19 mars
Jag är fortfarande förkyld. Detmåste vara den mest envisa förkylningen jag någonsin har haft, för inte ens locket för orat har släppt ännu Snart är det kanske dags att bli orolig, men det har jag inte orka att vara just nu. Idag har det snöat. Det är fint med snö, och hela världen blir lite ljusare med vit mark. Just nu ser jag utanför fönstret en bi himmel med en nästan full måne och sen vitt. Mycket av det vita beror kanske på att huset mittimot är vitt, men nu ska vi itne vara petiga. Dagen idag var inte särskilt jobbig och kraftödslande iallafall, hade bara en lektion. Fast jag och Moa lekte duktiga innan den lektionn och jobbade med projektarbetet. Vi har skrivit manus för filmen och framförallt valt hur filmen ska vara, i vilken ordning allt ska komma och så. Det känns bra, då kanske vi faktiskt hinner redigera klart den imorgon, för att sen bara ha ljudet kvar att lägga på. Då håller vi iallafall nästan vår deadline för inlämmningen, men läraren har ju sagt oss via rektorn att det inte är så noga att det kommer in i tid, så det blir nog bra. Kan bli kul bara att se alla andra lärares reaktion när de inser vad hon har gjort, ja, det är något man gärna skulle vilja se.
Idag måste jag göra lite skolarbete innan lovet, sista rycket liksom, Jag ska läsa igenom två klasskompisars essäer och hitta två positiva och två negativa kommentarer att ge dem imorgon. Min lärare ska tillochmed bedöma min insats som kommenterare, så det är nog bäst att det blir bra. Så, jag borde ta tag i det, och det ska jag göra, såfort jag kommer ihå var jag la mina kompisars essäer... Bäst att jag börjar leta nu.
18 mars
Fortfarande lika sjuk. Lyckades ändå ha kemiprov idag, och det gick väl som jag förtjänar antar jag, med tanke på hur mycket pluggande som låg bakom. jag kom på en sak när jag satt på toaletten idag. Inte för att det har att göra med att jag var på toaletten, var bara som lite kuriosa. Det var meningen att min blogg skulle vara rolig. Det var meningen att jag skulle få spotta ur mig alla krönikor jag skriver i huvudet dagligen när jag stör mig på någonting. Det har inte riktigt blivit så. Jag skylle på min sjukdom just nu. Förhoppningsvis, när jag blir friskare och orkar göra roligare saker kommer jag även kunna skriva om festligare saker. Förhoppningsvis. Men för tillfället tänker jag fortsätta att berätta om min dag.
Vi sjöng för min lärare, hon fyllde år, visste vi. 43 närmare bestämt. Vi hittade det nångång i december på en hemsida, så skrev vi upp det i kalendrarna. Så idag överraskade vi henne och sjöng. fast Anton var en elak pojke. I min kaleneder där det stod Karin 43 år la han till en etta. Så nu fyller hon 143 år. Ganska bra jobbat får man lov att säga. Men Anton är en busig pojke överhuvudtaget. Han lyckades få tag på whiteboardpennor för ett tag sen, så nu står det små meddelnaden på vartenda fönster i skolan tror jag. Man skulle ju kunna tro att vi har växt ifrån sånt, men betänk då att vi bara går i trean. Det kan man skylla allt på.
Studenten närmar sig mer och mer. jag har inte sålt en enda studentskivebiljett ännu, det är itne så bra jobbat. Jag ara är itne så framfusig av mig, så jag kan inte gå fram till mina vänner och be dem köpa biljetter bara sådär, sån är jag helt enkelt inte. Jag får jobba på det, om jag inte vill köpa alla själv. Men så tjock är jag knappast, att jag behöver 10 biljetter för mig själv. Är det någon som läser detta och känner för en studentskiva nångång i slutet av maj så är ni välkomna att höra av er.
17 mars
Jag är sjuk. Började bli förkyld i torsdags och det har inte lyckats gå över ännu. Medans jag åkte skidor kände jag inte efter så noga, men nu när skolan har börjat blir man psykiskt utmattad samtidigt som man är sjuk, en mycket dålig kombination. Jag har blivit halvt döv av förkylningen också, eller, egentligen är det nog en kombination av förkylningen och höga höjder, eftersom det slog lock för öronen i flygplanet hem. Men det har inte lyckats gå över ännu. Idag efter skolan tappade jag dessutom rösten. Kom hem och somnade för att sen plugga kemi, och när jag vaknade kunde jag inte alls prata, men det börjar ordna till sig nu.
Så, nu kan man ju undra varför jag sitter här och skriver när jag borde plugga kemi. Ja, det undrar jag också. Kan inte alls tillräckligt mycket, men boken är konstig och man förstår ingenting. Så jag försöker plugga över msn med klasskamrater. Det går lite halvbra, inte direkt optimalt. Men jag har blivit mindre och mindre disciplinerad på senaste tiden. Igår skulle vi lämna in ett utkast till en essä i svenska. Gissa när jag skrev den? Igår kväll! Blev klar klockan 10, hade ju två hela timmar i marginal... Jag skriver om skvaller förresten, tror det kan bli bra, när man väl kom igång gick det lätt att skriva. Men nu ska jag jobba lite på designen på bloggen, så den ser lite roligare ut än en massa svart text mot en vit bakgrund, ser så skolaktigt ut.
16 mars
Idag har jag varit i 3 länder. Jag vaknade i Österrike, åkte till Tyskland och flög till Sverige. Det är ändå ganska duktigt, tre länder på en dag. Nu kanske någon undrar vad jag gjorde i Österrike, såhär i skoltider och allt. Svaret är: jag åkte skidor. Min familj och jag och min kompis Moa var i Bad Gastein en vecka och åkte skidor allt vad vi orkade. det blev lite mer vissa dagar, lite mindre de dagar då man knappt såg backen... Visserligen var det ganska komiskt att stå i en backe och knappt se handen framför sig. Vi fick åka genom att kolla efter de oranga oinnarna som omringade pisterna. Trots dem lyckades jag och Moa komma på nåt konstigt ställe där båda helt omotiverat samtidigt ramlade. Måste ha varit nån konstig lössnö eller liknande. Iallafall hade vi roligt, det komemr nog omma lite historier om resan ett antal dagar framöver. Men nu måste jag försöka ta igen lite skolarbete som jag ahr missat under veckan.
