Anekdoter

Jag börjar bli orolig för mig själv. Jag satt just och funderade över vad jag skulle skriva om dagen och skulle gå igenom den, och insåg att halva dagen var borta. Jag minns att jag satt i bilen med min mamma och åkte förbi Rissne och handlade på Willys, men jag kunde inte alls komma på vad jag gjorde innan dess. Varifrån kom jag egentligen med bilen? Jag hade precis bestämt mig för att fråga min syster när jag återvände till datorn (det här lilla scenariot utspelade sig på toaletten) när jag slappnade av och kom ihåg att jag har ont i smalbenen. Då ramlade poletten enr (som min mamma hade sagt) och jag insåg att jag hade jobbat idag. Länken däremellan kanske inte är uppenbar, men jag misstänker att jag har ont på grund av att jag jobbade, så hänger ni nog med. Jag jobbade hos pappa på konsum och plockade varor, sen tog jag bussen till Sundbyberg och mötte mamma för att handla en present till min kusin, därav bilåkandet via Rissne. Just nu sitter jag och tittar på SCrubs och snackar med lite folk på msn, precis som jag brukar göra på kvällarna. Jag borde lära mig att variera mig, förr eller senare lär jag ju tröttna på det här. Det är som med frukost, jag äter samma sak  i kanske två månader, sen helt plötsligt tröttnar jag på det och äter ingen frukost en dag för at det inte finns något gott hemma. Jag känner på mig att en sån dag är på väg att komma, så jag kanske borde be mamma köpa hem fil. Å andra sidan, om den dagen inte kommer då jag plötsligt vill ha fil, så kommer filen itne ätas upp, för det är bara en sak som går att äta åt gången. Just nu är det limpa med ost, för två veckor sen var jag tvungen att ha gurka på också. Kanske är vi som mest petiga när vi är trött och itne orkar hålla igen och kompromissa. Hursomhelst ska jag ha en ostmacka, och därmed basta!