Hihi
Jag ska snart iväg till jobbet, och har för ovanlighetens skull loggat in på datorn innan jag går, brukar annars itne orka sätta på den. Det skulle ju kunna bero på att den redan avr på idag, ja, vi kör på det. Nu vet båda systrarna Wärn vems bror som jag är "kär" i (kär inom "" för att jag lever i förnekelse), oh jag hoppas att nån utav dem snart övertalar mig att iallafall bli kompis med honom på facebook. Apropå facebook fick jag ett mejl nu där det står att Hampus vill bli kompis med mig. Varför nu, undrar jag, han blev kompis med alla andra i klassen medans han var i Australien, men inte mig. men nu passar det. Aja, orka neka folk. Hursomhelst mår jag bra idag, både psykiskt och fysiskt, trots att jag hade feber igår och har mått ganska dåligt tidigare. Så allt känns bra :D Nu ska jag iväg till jobbet.
Usch vilket fjortisinlägg, vet egentligen itne om jag vill publicera, men, men
Usch vilket fjortisinlägg, vet egentligen itne om jag vill publicera, men, men
Det här är ju kul
Ibland är man In the mood, så jag antar att det är bäst att passa på då. Jag har jobbat mycket den här veckan, mest på Helenelundsskolan som vikarie. Jag har varit med åttor och sexor, och imorrn ska ja vara på motessoris förskola, massa söta barn (hoppas jag). Annars är ju sexor och åttor ganska roliga, sexrna är roligast av dom, de är söta fortfarande, men ändå smarta och fattar vad man säger till dom. Helgen är fullspäckad, jag jobbar båda lördag och söndag morgon/förmiddag, och ha rpå lördag fått lov att sluta en timma tidigare för att åka till min innebandymatch. Och på söndag ska jag direkt hem till Moa för glöggafton/inflyttningsfest light. Sen på måndag får jag förhoppningsvis sov ut lite, för på tisdag jobbar jag (iof får jag sovmorgon, men ändå), dessutom vill jag ju spela mitt nya spel till PS2, Need for Speed, men det vill jag inte göra när alla är hemma, eftersom jag dels då ockuperar tvn, dels är sämst antagligen. Hursomhelst känenr jag mig fortfarande lycklig, och det kan vi nog tacka min lilla förälskelse för, även om jag inte ens vågat bli kompis med honom på facebook än, vill itne vara så konstig.
Nu kände jag för att blogga igen
Jag har det betydligt bättre i livet just nu. Inget har förändrats förutom min mentalitet egentligen, men det duger ju. Eller, jag vet inte, jag kanske är kär. Eller, inte kär, utan liksom intresserad och så. För jag känner nämligen itne killen alls. Det är en kompis storebror, och jag tror jag har snackat m honom en halv gång. Och med en halv menar jag att han stod oh pratade med ett gäng tjejer och killar, och jag avr en utav tjejerna. Dessutom var det jättelänge sen, så jag tror man kan sammanfatta det till att jag aldrig har snackat med honom, eller, som jag sa tidigare, en halv gång. Tror han knappt vet vem jag är ens, men det gör inget. Jag spenderade gårdagen med att titta på alla hans blder på facebook, och det kändes bra. Jag känner mig som en stalker, fast en snäll sådan, för jag vågar inte ens bli kompis med honom, men det gör liksom inte heller nånting. Jag kan sitta härhemma oc hoppas lite, drömma lite och le lite åt mig själv oc åt mina tankar. Men skulle han ha vägarna förbi skulle jag ju inte banga, men ja är realist, och jag inser att det här inte kommer leda till stort mer än en olycklig förälskelse, om ens det. Är jag konstig som blir kär i folk som jag inte känner? Ja. Men det gör inte heller nåt, för jag är lite glad igen, och det behövs i mitt liv.
Gonatt
Gonatt
20 november
Jag bloggar när jag känner för det, så är det helt enkelt. Ni kan klaga, om ni nu läser det här eller om det går rakt ut i cybervärlden oläst. Strunt samma, det här är terapi. Jag har en livsskris. Jag har svårt med övergången från skola till vuxenliv. Man hade aker att göra, höll sig upptagen med läxor och prov, och man träffade sina kompisar minst fem dar i veckan. Nuföritden sitter jag hemma, har tråkigt och träffar mina kompisar fem gånger i månaden. Förra året hade jag innebandy, jag såg fram emot träningarna och inte minst matcherna. Nu är träningarna flummiga och inte särskilt givande och macerna förlorar vi bara för att ingen ställer upp för laget. Jag ångrar allt jag inte gjorde i år, åkte utomlands och var au pair, började plugga, skaffade mig ett riktigt jobb. Jag vet just nu inte alls vad jag ska ta mig till, för det finns liksom inget att värdesätta, inget att se fram emot, att längta till. Jag satt just och kollade upp resor till USA, bara sätta sig på ett plan och komma bort. Stanna borta på odefinierad tid, och bara, jag vet inte vad jag hoppas på, men kanske att leva lite. Den här bloggen kanske vore intressant om den fungerade som en övergångsblogg, för alla som är elelr känner nån som är i samma fas i livet som jag, och antagligen hade jag också fått behållning av det också om nån kunde kommentera inläggen, utan att skriva typ, det löser sig elelr nåt annat värdelöst trams. Jag borde antagligen ta tag i mitt liv, men det är inte så lätt. Antingen måste jag tjäna mer pengar eller göra av med dom jag har jobbat ihop. Men inget utav dem känns särskilt lockande. Om man bara kunde vara liten igen, gå på gymnasiet, vara sysselsatt och få pengar man klarar sig på. Jag har inte tänkt på att ta livet av mig sen jag gick i typ fyran, men idag slog tanken mig. Inte för att jag vill, utan snarare för att det inte skulle kännas som så stor skillnad, för just nu lever jag inte iallafall.
Lyckad
Jag känner mig lyckad idag, märkte att jag skrev ett inlägg för fyra dagar sen som jag ahde lyckats spara som utkast, men som iallafall nu är publicerat. Sen hade vi innebandymatch idag, vi förlorade mot ett gäng 93:or med 11-3. Och itne spelade jag bra heller, men man gjorde väl typ vad man kunde/orkade, vi hade bara tre avbytare en stor del av matchen. Jag ahr jobbat hela helgen, så jag är ganska trött, så gonatt.
Träning idag då
Idag var typ första träningen som Patrik höll i. Egentligen borde jag itne skriva det här meddelande idag, för jag är fortfarande ganska besviken på träningen och arg på folk som jag vet kan bättre, men som ägnar för mycket tid åt att göra allt annat än träna innebandy, lyssna på instruktioner och bete sig civiliserat. På det stora hela tyckte jag att träningen var relativt värdelös, just på grund av det där, men om man tänker tillbaka ordentligt så inser jag att jag faktiskt tränade, samlade ihop bollar och sprang runt som en idiot, så nåt gjorde man iallafall. Och innan träningen var jag nere och hyjälpte Censie med innebandyskolan, och jag tog typ över träningen, kanske itne mitt smartaste drag. Men jag har ganska bestämda åsikter om hur saker och ting ska göras, och Censie och Antonia delade visst inte min syn märkte jag. Men barnen var gulliga, och jag gillar barn, så jag klagar inte. Däremot jag hoppas att Censie lägger upp träningen innan nästa gång, så hon slipper improviserandet (ta åt dig om du läser Censie, för du behöver faktiskt struktur). Men annars så sitter jag här hemma, helt ensam (alla i familjen sover och ingen är inloggad på msn), så jag fudnerar på att gå och sova snart, är ganska trött också, och ska jobba på två jobb imorgon, så det behövs väl sömn antar jag. Den enda roliga nyheten jag kan bidra med idag är att vi ahr bokat en kryssning med familjen, så nu slipepr jag vara lika besviken över att jag itne får åka med dom.
Tråkigt liv
Jag har inget kul att skriva om, så jag bara sammanfattar de senaste dagarna i mitt liv: vi speade träningsmatch mot pojkar 92 igår. Jösses (jag vill inte svära) vad snabba de är. Jag försökte springa med dom, det funkade i typ två minuter, sen var man död (och då satt jag ändå på bänken och vilade en utav dom två minuterna. Och sen hann man ju verkligen aldrig ikapp dom när de fick halvt om halvt friläge, men men. Det jobbigaste var ändp att de spelade ut oss trots att de hade en avbytare och en målvakt som aldrig hade stått förut, men vi tog ialalfall ikapp lite när de blev trötta, men, liksom, jag avr ganska så trött själv. Men sen vet jag itne vad det är för fel, kansek behöver nya, mjukare skor, för jag får jätteont i fötterna när jag spelar, känns precis som om jag springer för hårt elelr nåt. Jag vet inte, men vi hoppas att nya skor löser det. Annars så avr jag på Ikea i måndas också, tog med syster och Guselina, vi köpte en växt till mina katetr att äta på och en dörrmatta, kändes värt det. Och så sist men inte minst så tog jag bilen till jobber idag för första gången :D D :D Fast det kändes ltie onödigt, eftersom Stephanie också tog bilen (vlket hon alltid gör, men jag menar att STephanie också jobbade), och hon bor ju också här i Akalla, så vi åkte hem efter varandra, stackars världen vad vibidrog onödigt mycket till växthuseffeten, måste bli bra på att åka buss igen.
Puss
Puss
Jag får köra bil :D
Jag har itne så mycket att skriva om, men Guselina ville att jag skulle skriva, så jag täntke skriva att jag ar fått körkort. Nu gick ju det ganska snabbt att skriva iochflrsig, så jag får hitta på nåt mer. En rolig sak som har hänt är att Ted har börjat vara vikarie han också på Helenelundsskolan. Ted och jag gick i samma klass från femman till nian, så det är ganska kul att träffas igen. Dessutom väcks minnen till liv, tillexempel att jag var ltie kär i honom förut. Inte för att han är världens snyggaste, för det tycker jag inte, han sr okej ut, och jag gillar hans personlighet. Han är smart och rolig, och trevlig, han knackade tilloched på mitt klassrum i måndags bara för att vinka till mig. Så det är lätt att gilla honom. Men nu betyder itne det här att jag är kär i honom eller så, emn jag menar, man håller ju helt klart dörrarna öppna. Men nu ska jag sätta på ugnen så mina tekakor blir klara nångång.
Puss
Ooh, ett PS: Jag gjorde mål i vår innebandymatch i onsdags :D:D:D
Puss
Ooh, ett PS: Jag gjorde mål i vår innebandymatch i onsdags :D:D:D
Men jag då?
Jag vill umgås me Moa, men hon vill bara umgås med Fredrik. För typt vå veckor sen snackade vi om att imorgon åka på en utlandsresa, men vi var tvugna att at så mycket ledigt, så vi sa att plan b var att åka på kryssning. Jag pratade med Moa idag, men hon ville tien åka på kryssning, hon tyckte väl att det var lite tajt att åka imorgon.... Men liksom, jag saknar Moa, jag ahde velat umgås med henne, men, suck. Jag bara känner mig övergiven helt enkelt och sitter hr och skriver och ber om kärlek. För sen kommer hon åka med sina andra kompisar till berlin, och då kommer hon inte vilja åka då heller, jag hade verligen velat passa på nu när vi båda kunde,för såna tillfällen är ändå itne så vanliga. Jag borde skaffa mig en pojkvän och hämnas, men jag skulle aldrig göra det. Jag stälelr upp för Moa mycket, antagligen för mycket. Hon är jsut nu skyldig mig 200 kronor, jag hoppas jag får tillbaka dom. Men, jag känner, att snart orkar jag inte mer. Jag vill inte vra bortglömd längre...
Attans
Hade uppkörning idag. Det gick jättebra, fram tills vi kom in i verkligen mitt i centrum i Norrtälje, för jag råkade missa en gårdsgata skylt, som innebär att man ska köra i gåhastighet, men jag hölls amma tempo som alla andra, så det var ju lite för snabbt. Sen, såklart, så kom det en bil körandes från höger på en liten irriterande väg so itne alls syntes, och hon såg bilen innan mig, och bromsade... så då var det ju rätt kört. Sen fick jag iochförsig en massa beröm för allt annat jag gjorde, så egentligen tappade jag körkortet på att jag inte såg den där skylten....
Och inte nog med det, efter att ha gråtit lite och faktiskt smält det, så komemr jag hem och ska boka en ny tid, och nästa tillgängliga tid i stockholm är i december.....helt plötsligt känns det helt jävla värdelöst.... alltihop....
Min blogg har blivit lite melankolisk på senaste tiden, så egentligen kanske jag itne mår så bra
elerl så är det helt enkelt roligare att skriva om när livet suger
puss
Och inte nog med det, efter att ha gråtit lite och faktiskt smält det, så komemr jag hem och ska boka en ny tid, och nästa tillgängliga tid i stockholm är i december.....helt plötsligt känns det helt jävla värdelöst.... alltihop....
Min blogg har blivit lite melankolisk på senaste tiden, så egentligen kanske jag itne mår så bra
elerl så är det helt enkelt roligare att skriva om när livet suger
puss
Hjärntvätt på hög nivå?
Jag har snackat med den här tjejen, Maja förut, och hört att tränaren i Vallentuna kontaktat henne förut och försökt värva henne. Nu har han tydligen lyckats, och här är resultatet efter några veckors (om ens det) spel med laget i fråga:
MajaHenric säger (18:02):
jag har spelat med vallentuna, kom dit och se så får du se att nivån är högre än töjnan
Therese säger (18:02):
då skulle de itne spela i divition 4
Therese säger (18:02):
det är matchespelet som räknas mest av allt
Therese säger (18:02):
och motståndet
MajaHenric säger (18:03):
de är ett lag som slåss om att gå upp i trean nu
MajaHenric säger (18:03):
och med det laget töjnan har nu så kommer ju ni gå ner i fyran
MajaHenric säger (18:03):
och vad händer då?
Therese säger (18:03):
då tar man det nästa säsong
Therese säger (18:04):
jag tror inte vi ramlar ur
MajaHenric säger (18:04):
mötte de varann lovar jag att valllentuna vinner
Sen loggade hon ut :P Jag evt itne varför hon sa hej på msn överhuvudtaget, men jag hade en kul konversation. För det är lite skit samma om töjnan åker ur, då byter man nästa säsong, den här säsongen komemr liksom vara bortkastad nu för henne. Men hon sa ju att hon inte kan utvecklas med en massa 91-94 or på samma träningar, men det släppte hon ganska snabbt när jag påminde henne om hennes egen ålder när hon började spela i damlaget, vilket 94orna inte ens har börjat göra än. Men, men, alltså, Maja förlåt, men jag tror itne du är någon större förlust för töjnan, byt om du vill, men snälla, håll itne på att snacka skit om oss, vi gör så gott vi kan själva, och om du synar din egen tränare i sömmarna kommer du nog se ett och annat. Jag kan bara hoppas att det är Valltuna som fortsätter med smutskastningen, för det ger ju alltid ett gott skratt på träningarna.
Jag kom inte i säng
Iatället hittade jag den här artikeln på DN, så tydligen löper jag också risk för hjärtinfarkt när jag blir äldre. Woho.....
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=684230
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=684230
Jag är visst sjukare än jag trodde
Jag har vetat i iallafall mer än en månad nu att jag har nån sorts konstig sjukdom som förkortas PCO. Den upptäcktes genom att jag gick till ungdomsmottagningen för att jag inte får regelbunden mens. Jag fick en lapp med vad sjukdomen hette för att kunna kolla upp det själv, men jag ahr på inget sätt varit orolig och hade nyss tråkigt och råkade hitta lappen, vilket ledde till att jag googlade PCO. Resultatet avr inte direkt uppmuntrande. Tydilgen ligger det mer i sjukdomen än jag trodde, och jag vet inte, mendet känns inte bra. Jag löper högre risk för att få diabetes, och cancer. Och doktorn sa att jag kunde ha svårt för att få barn, men att detta idag löses med hormon ´behandlingar. Men hemsidan jag hittade och läste om sjukdomen på, var itne lika positiv. (http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=500) Jag vet inte vad det var i texten som gjorde det, men just nu sitter jag här och gråter och bara vill skriva av mig. Ni får stå ut helt enkelt, om det nu är nån som läser. Antagligen itne, som jag skrev redan i förra inlägget. Jag vill helt enkelt inte få cancer, och jag vill kunna få barn. Men nu har jag det här, plus att jag antagligen har fått arvsanlag från min mor som av andra orsaker hade svårt att få barn. Inte direkt lovande. Dessutom, så står det i artikeln att man kan ta ppiller för att fixa till det lite gran, men jag får inte ta det heller, eftersom en nära släkting har fått en blodpropp. Helt enkelt känns alltihop helt jävla värdelöst just nu.
Men nu ska jag gå till sängs, finns inget att sitta uppe och göra. ANtingen lugnar jag ner mig, eller så får jag gråta mig till sömns. Skit samma vilket
Men nu ska jag gå till sängs, finns inget att sitta uppe och göra. ANtingen lugnar jag ner mig, eller så får jag gråta mig till sömns. Skit samma vilket
Hej igen
Jag har inte skrivit i bloggen på länge, så jag förväntar mig inte att så många läser det här, och jag antar att jag bara har mig själv att skylla. Men iallafall så är min livssitaution just nu lite halvstabil, inget jobb, ingen pojkvän, ingen skola. Livet är hårt som bonden sa. Men nu sitter jag här efter min fars 50 årsmiddag med släkten, med en drink för mycket i blodet och kände att det var dags att visa levnadstecken. Nu vet jag itne hur ett sånt tecken ser ut, för i såfall hade jag bara gjort ett sånt och sen skitit i det här och gått och sovit, har ju trots allt match imorgon. Man skulle ju alltid kunna göra som Olofs dotter och chansat med alla tecken man kom åt, men jag är inte 4 år, utan iallafall ett och ett halv decennium äldre, så jag håller mig till bokstavstangenter. Jag knner att jag kanske itne avrit världens roligaste idag, emn vill man ha komdei kan man ju alltid titta på idol som drar igång på onsdag eller americas got talent som också börjar nu i veckan (jag har roat mig med mitt favoritnöje - läsa tv-tidningen). Men alla, ta vara på livet, för rätt var det är så sitter ni där på er egen 50- årsskiva och ser era döttrar supa och får ett fallskärmshopp i present och ett hjärta i halsgropen. ta vara på livet, antignen vågar ni chansa eller så kör ni den säkra vägen, men jag tror att om man vågar chansa tio gånger, så kommer nog chansningen gå hem iallafall en gång. Det räcker.
Godnatt
Godnatt
Glöm inte att vi är släkt, Sandra
Min syster och jag låg och pratade i soffan idag, och kom in på att det var olagligt att ha sex med djur. Sandra funderar lite, och tar upp olika djur och jag säger, ja, dem ska du inte ha sex med, särskilt inte flugor, tillade jag för att jag var trött på ämnet. Inte ens gorillor? frågar Sandra, och jag säger, nej, inte ens gorillor. Nähä, säger hon, och får den otroligt busiga blicken bara hon kan få och säger: men då kommer du ju aldrig få sex ju!
5 JUNI
Ja, jag har slutat med såna titlar, men det är inte bara ett datum, det är en händelse. Jag tar studenten imorgon. Jag har varit helt konstigt ett tag nu, när man inser att det tar slut, och så när man väl börjat acceptera så händer saker som får en att bli gråtmild och så osäker som aldrig förr igen. Jag var på Sigrids studentmottagning idag. Vi har endast haft sporadisk kontakt sen vi gick ut nian, men det är alltid trevligt att ses. Hon har hållt kontakten med lite folk från sin klass, så jag träffade även Maria, Sabina och Albin där. Men grejen är, att Albin kände inte alls igen mig, och hade det bara varit så hade det väl varit okej, visst jag har förändrats. Men jag hade franska med honom i fyra år, och de sista tre åren var jag, han, Felix och Richard ett eget litet gäng som alltid satt tillsammans. Men Albin har glömt bort mig. Han trodde att det bara var han, Felix och Richard som hängde. Och visst var det kul, och jag skrattade och sa: killar, men liksom... Är det så det kommer vara? Om jag träffar nån klasskompis om tre år, kommer han ha glömt bort mig då? Kommer jag vara struken ur hans liv?
Det andra tråkiga är att Rasmus sitter och lägger upp bilder på hans klass från ettan på bilddagboken. Och jag ser alla gamla saker, alla lärare, folk för tre år sen, och, man ser alla skratt och allt det roliga vi haft. Tre år är slut nu, det har gått så otroligt fort, och jag hann inte med. Visst, jag har pluggat, visst vi har haft prov och bråkat med lärare och rektorer. Men vi har fått så oerhört mycket tillbaka. Kunskap inte minst, men sen allt runtomkring, vänner, gemenskapen, och glädjen. Jag kommer inte ha glömt det om tre år, och jag kommer nog gråta en skvätt imorrn när jag springer ut ur skolan för sista gången.
Det andra tråkiga är att Rasmus sitter och lägger upp bilder på hans klass från ettan på bilddagboken. Och jag ser alla gamla saker, alla lärare, folk för tre år sen, och, man ser alla skratt och allt det roliga vi haft. Tre år är slut nu, det har gått så otroligt fort, och jag hann inte med. Visst, jag har pluggat, visst vi har haft prov och bråkat med lärare och rektorer. Men vi har fått så oerhört mycket tillbaka. Kunskap inte minst, men sen allt runtomkring, vänner, gemenskapen, och glädjen. Jag kommer inte ha glömt det om tre år, och jag kommer nog gråta en skvätt imorrn när jag springer ut ur skolan för sista gången.
GB borde testa, säkert säsongens hit
Vi sitter i bilen och diskuterar vad pappa ska handla till middagen, som kommer bestå av tacos. Jag och mamma räknar upp diverse tillbehör såsom gurka och rödlök. Sandra vaknar plötsligt till i baksätet och säger: men, ska pappa handla på ica hemma? Det skulle han så, Sandra ser sin chans att beställa: Då vill jag ha glass med krossade tomater i. Jag börjar skratta och mamma undrar vad det var hon sa egentligen. Jag upprepa (halvt på skämt, eftersom jag tror att det är två beställningar som itne har med varandra att göra) Hon vill ha glass med smak av krossade tomater! Då blir Sandra arg: Nej, det vill jag inte alls det, jag vill ha glass med krossade TOMATER! Jag börjar skratta ännu mer, eftersom hon lyckades säga fel igen, hon vill ju ha glass och krossade tomater, inte tillsammans. Fast jag är förstås ganska förundrad över vad hon ska ha krossade tomater till. Men, det visar sig att min syster har talsvårigheter, för mamma inser vad det är hon menar: Sandra, du menar med krossad choklad i va? Nu inser Sandra vad hon sagt för fel, och inser det komiska i att vilja ha glass med tomat i.
Vår bästa tid är nu...
Jag inser ännu mer för var dag hur mycket jag kommer sakna skolan. Idag satt vi i datorsalen och jobbade med ett biologiarbete, tyvärr var vi ganska fnittriga, och att vi har ämnet fortplantning gjorde inte saken bättre. Vår arbetsfördelning var i stort sett såhär: jag skrev, My dikterade och Moa, tja, förlåt mig, men hon gjorde inte så värst mycket alltsom oftast. My sa att jag skulle skriva något om att man blir gravid när man har sex, vilket framkallade fnissattacker hos både mig och Moa, och som alltid innebär såna här tillfällen att vi blev exalterade och häjer rösterna mer och mer. Moa frågar om man måste bli gravid när man har sex, och My som inser vad hon sagt fel hänger med: Ja, annars är det ju inte sex? Moa (som alltså höjt volymen säger då högt och tydligt, på gränsen till att skrika) säger då så alla i datasalen hör: Meh, då har ju jag misslyckats med mitt sex!
Och så undrar folk varför man blir ledsen, sånt här kommer ju inte hända nästa år, inga spontana skrattatacker i datasalar, inga underbara ofrivilliga erkännanden inför klasskamrater, inga biologiarbeten. Och antagligen ingen My. Klart man kommer sakna det
Och så undrar folk varför man blir ledsen, sånt här kommer ju inte hända nästa år, inga spontana skrattatacker i datasalar, inga underbara ofrivilliga erkännanden inför klasskamrater, inga biologiarbeten. Och antagligen ingen My. Klart man kommer sakna det
Atilla
Alla tycker att jag och Moa är jättelöjliga som blir tårögda eftersom skolan snart är slut, men kommer ju missa saker, som det som utspelade sig idag, som är ett bevis på hur underbar Atilla är. Frej kommer in till lektionen försent, och Atilla säger, på gränsen till argt. Varför drog du inte ditt kort Frej? (Till saken hör att Atilla brukar störa sig på att folk tvingas resa sig upp för att den som kommer sent ska kunna komma in) Frej blir lite ställd och svarar inte, så Atilla säger: Frej, var har du ditt kort? Frej svarar då: Nej, jag har tappart bort det. Atilla: har du tappat bort det? Frej: Ja. Atilla (tar fram ett papper): Då kan du ringa det här numret, för de har hittat ditt kort. Vad du nu ska med det till i tio dagar innan du går ut, men nu ska du ringa.
Efteråt diskuterade jag och Moa Atillas sätt att berätta för Frej att hans kort blivit hittat, och kom fram till att han antingen måste ha räknat med att Frej skulle komma sent (vilket iochförsig inte är ovanligt), eller så hade han inte gett honom kortet föränn han kom försent, så Atilla kunde få underhålla eleverna lite. hur som helst, det här kommer vi aldrig höra igen om mindre än en månad. Klart man blir ledsen...
Efteråt diskuterade jag och Moa Atillas sätt att berätta för Frej att hans kort blivit hittat, och kom fram till att han antingen måste ha räknat med att Frej skulle komma sent (vilket iochförsig inte är ovanligt), eller så hade han inte gett honom kortet föränn han kom försent, så Atilla kunde få underhålla eleverna lite. hur som helst, det här kommer vi aldrig höra igen om mindre än en månad. Klart man blir ledsen...
Min kära syster
jag vet inte vad hon är inne i för sorts period just nu, men konstig är hon iallafall och fel blir det.
Igår på väg ut ur Kista centrum angående hennes skor och att hon vill köpa nya. "Men de här är för stora. Mina fötter ramlar av hela tiden!"
Idag gjorde vi frågesport och Snadra hade gissningslek, hon sökte förnamnet på Ola som varit programledare för bland annat WIld Kids: "Men, han heter något vanligt...hmmm, som Olf"
Sen hade vi gissningslek på ett annat namn, och Harald och Knut var ungefär lika nära, så Snadra tänker: "Okej, men vad kommer emellan h och k. g! (här avbryter jag genom att skratta, och Sandra ändrar sig genast) Nej, nej, jag VET att g kommer efter k, men jag..." Resten av meningen kunde inte uppfattas eftersom hela familjen brast ut i skratt. Men vad kan man förvänta sig av en flicka som när hon var liten filosoferade över följande:
Om lemurer är halvapor, vad är då andra halvan? samt: "Men vadå se med blotta ögat, det kan ju inte jag, för jag har ju inget blått öga."
Puss älskade Sandra (som kommer binda fast mig i min säng hellre än att se mig flytta ut om ett år)
Din syster
